Kan man vara en fake version av sig själv? Jag tror dom flesta av oss människor till en viss del är omedvetet fake versioner. På så vis att man anammat det sociala kontextet så mycket att man missat delar av sig själv.

Vad samhälle, gruppen, familjen förväntar av oss, samt att vi manifesterar utifrån vad vi tror att vi vill ha istället för vad vi behöver.

När jag ser tillbaka på mitt egna liv, min barndom och mitt tonårsliv, kan jag många gånger känna att jag kan nog aldrig bli mer mig själv än vad jag var då.

Visst upplevde man en förvirring ibland men det var i relation till andra människor. Det är som om det tagit mig ett halvt liv att komma på att jag var ju där hela tiden, det enda som skiljer åt nu är mina livserfarenheter. Annars är jag ett förklätt barn i vuxenkostym. Jag tycker i stort sett om samma saker nu som då. Jag tittar på mig själv i spegeln och undrar hur mycket har förändrats , egentligen!! förutom det uppenbara.

Jag har gått runt här i livet fram till nu och plockar upp mig där jag lämnade mig själv för vuxenvärlden. Fortfarande med många av mina drömmar och samma låtar nynnande i huvudet. Jag är ändå väldigt tacksam för livets alla nyanser jag fått erfara på gott och ont, men tänk om jag ändå vetat att jag inte behövde söka efter mig själv.

Det kanske är nu som allt börjar? Det kanske är nu som jag ska uppfylla mina drömmar?

Det är kanske nu jag ska börja vara mig själv.

Namaste Rosie