Har jag någonsin betytt något för någon? Jag har alltid betytt något för mig själv. Varför är det ens viktigt att varit någons absoluta något? Jag tror alla går och bär på sår från barndom, ungdomen eller unga vuxna år. Det kan vara små skrubbsår eller stora sår som aldrig riktigt fått tid att läka . Ens första sorg av besvikelse när ens så kallad orörda del av själen möter verkligheten. Mitt största sår i livet blev rädslan i att på riktigt inte få betyda något för någon. Omedvetet har den gnagt mig hur mycket jag än älskat mig själv hur mycket ens jag alltid varit av stor betydelse för mig själv. Har min själ alltid längtat efter att få vara någons största betydelse. Visst har jag fått upplevt den känslan gång på gång. Men den varar bara i dom stunder som varit , inte bara alltid. Relationer är små fragment av något som kallas kärlek av alla olika slag och former. Tomheten i det ligger i att som barn inte förstå det som ska stå en allra närmast inte såg en nog betydelsefull för att stanna kvar.  Den hårda läxan i att inte ens henne kunde man lita på. Jag sörjer inte henne så som person utan känslan av att min orörda själ fick ställa upp att vara någon för mig själv , en tid när jag inte förstod att den egentligen var en egen person fullt ut. Barn känner sig så sammanlänkade med sin omgivning, när det som är tryggt för det barnen oavsett om den är sund eller inte , när den tryggheten plötsligt försvinner och väljer att inte komma tbx skapar det så stark längtan att en dag då betyda ngt för ngn igen. 

I vuxna ögon förstår jag ju detta med att det inte var mitt fel att hon var sjuk och att hon inte kunde gjort på annat vis utifrån hennes förutsättning och förmåga. Jag har upplevt fantastiska relationer med andra människor, vänskap och kärlek . Kärleken till mina barn som är för alltid. Otroligt tacksam för det ! Men jag förstår det där lilla barnet som då inte förstod, där känslan fastnat som ett minne i kroppen, förlusten av sin orörda själ. Den djupa samhörighet mellan ett barn och hens mamma. Det naturliga bryta sig loss i tonåren där man tryggt förstod att föräldrarna alltid står kvar vad som än händer. Blev ett ofrivilligt adjö som aldrig riktigt kunde bli ett hej igen trots många försök. Som tur är har jag ju haft en annan trygg punkt det var nog först när den inte fanns mer i pappa som jag förstod att det lilla jaget så hårt kramla mig fast . Att hon alltid behövt stötta upp sig själv varit stark när hon egentligen inte behövt. För någon alltid redan fanns där.

Elementet eld är nog det jag brukar gå med mest, speciellt den här tiden på året , när mörker och kyla kommer. Då bjuder elden in så fint till reflektion, sin värme och stunder att släppa taget om tiden som varit. Väldigt befriande!

Vintern är en tid för vila, gå in i sin bubbla av varande. Det borde ju egentligen vara det mer, det blir fortare mörk, dagarna kortare. Vi borde följa naturen mer och gå i någon form av mini-ide. Spara på energin tills våren kommer. Men konstigt nog är det nog en av de stressigaste perioderna på året. Stress över julen , jobba på mer på jobbet för allt extra kring helgerna. Den mörka tiden gör att vi vill hitta på saker för att dämpa det mörka och bistra. Fast vi egentligen borde göra tvärtom.

Njut av dom soliga dagarna, var i solen och ute så mycket du kan, sen låt återhämtningen få vara din vän dom andra dagarna.

Tänd ljus, elda om du har möjlighet, drick något gott och varmt, luta dig tbx och bara var. ❤️

Hej fina ni ! Ursäkta att mina inlägg uteblivit , men jag är mitt i en flytt. Nu bor jag nära vattnet med egen brygga och braskamin, härliga naturområden, skog samt vandringsleder

Nu har vi lite grovt gått in på hur jag upplever vår mänskliga upplevelse samt vad som sker runtomkring. Hur jag upplever den just nu, för det är ju så när man genomgår en transformation så kommer man till nya insikter , jag finner det sunt att man har lov att ändra sin åsikt och sitt mindset.

Kommande inlägg kommer att ha focus på hur man kan läka samt förändra delar av sitt liv. Men först vill jag ge er något , en förståelse för vem jag är och vart jag kommer ifrån.

Vi kan börja med att jag levt i många samhällsklasser i detta livet, jag har haft bra med pengar, jag har haft otroligt dåligt ställt en tid i livet 7000 kr i månaden. Jag har haft råd att köpa saker utan att kolla priset , jag har levt ett liv där jag fått vänt på varenda krona. Dessa stunder i livet har lärt mig en sak , jag var inte mer lycklig i någon av dessa verkligheter , visst det kanske gjorde livet lättare men aldrig lyckligare. Jag har varit frisk och fantastisk hälsosam med ett otroligt aktivt liv, vasalopp, cykling och lidingölopp/ maraton. Jag har varit väldigt sjuk, väldigt sjuk. Allt detta är mina upplevelser. Jag har varit smal, jag har varit överviktig. Jag har haft fantastiska relationer, jag har blivit förd bakom ljuset, ofrivilligt gift med vad jag inte visste då en kriminell man. Jag har varit med om mycket , saker som man typ bara sett på film. Jag har levt ett otroligt vanligt svenssonliv. Men det som alltid hållit lågan uppe , har varit kärleken till mina barn, till naturen , min själ och det andliga. När jag var som lyckligast visade det sig vara den värsta delen i mitt liv. Men det lärde mig att få perspektiv att se livet för vad det är. Vad som än händer, hur mörk min tanke än må vara så är livet fantastiskt!

Jag har skapat med egna erfarenheter och råd från Stella ett helt eget healinghjul, jag tänker att jag ska dela med mig av detta framöver, hoppas att det kan uppmuntra dig att famna livet med glädje

Namaste Rosie

Kan man vara en fake version av sig själv? Jag tror dom flesta av oss människor till en viss del är omedvetet fake versioner. På så vis att man anammat det sociala kontextet så mycket att man missat delar av sig själv.

Vad samhälle, gruppen, familjen förväntar av oss, samt att vi manifesterar utifrån vad vi tror att vi vill ha istället för vad vi behöver.

När jag ser tillbaka på mitt egna liv, min barndom och mitt tonårsliv, kan jag många gånger känna att jag kan nog aldrig bli mer mig själv än vad jag var då.

Visst upplevde man en förvirring ibland men det var i relation till andra människor. Det är som om det tagit mig ett halvt liv att komma på att jag var ju där hela tiden, det enda som skiljer åt nu är mina livserfarenheter. Annars är jag ett förklätt barn i vuxenkostym. Jag tycker i stort sett om samma saker nu som då. Jag tittar på mig själv i spegeln och undrar hur mycket har förändrats , egentligen!! förutom det uppenbara.

Jag har gått runt här i livet fram till nu och plockar upp mig där jag lämnade mig själv för vuxenvärlden. Fortfarande med många av mina drömmar och samma låtar nynnande i huvudet. Jag är ändå väldigt tacksam för livets alla nyanser jag fått erfara på gott och ont, men tänk om jag ändå vetat att jag inte behövde söka efter mig själv.

Det kanske är nu som allt börjar? Det kanske är nu som jag ska uppfylla mina drömmar?

Det är kanske nu jag ska börja vara mig själv.

Namaste Rosie

Det gudomliga hjärtats betydelse. En rytmisk puls som håller andens liv i kroppen. Som ger smärta samt lycka vägen vi vandrar, genom tid och rum. Det ger oss mod att våga , sorg att bära. Hjärtat har en central plats i våra upplevelser, när vi hittar till hjärtat hittar vi också till själens boning. Tanken rör inte vid så många strof här utan är bara i sitt varande. Med varandet kommer glädje till oss. Glädjen helt ovetande om allt annat, det inre ljuset som tänds inom oss när vi är i kontakt med stillheten. Kärleken till alltet, just i denna stunden, inte före och inte efter. Bara en stilla känsla av glädje i ditt gudomliga hjärta.

Namaste Rosie

Tror du på Gud? 

Tror du på att Jesus har funnits, och hur är det med Buddha? Ja och dom andra ”grabbarna

Jag tror så här att många av dem har helt klart funnits här  i fysisk form . En del som fragment från källan andra kanske av mer universell karaktär. 

Jesus kände smärta och hunger precis som du och jag, men han hade en mer gudomlig roll om man jämför med oss mer sk dödliga. Jesus manifesterades fram för att förena fragmenten med källan, Gud om man vi kalla det för det . I alla fall det var viktigt att vi under den tiden hittade tillbaka till vårt ursprung , för att vi skulle komma ihåg upplevelserna , vikten av kärlek, att älska samt  att vara människa fullt ut. 

Meningen med det jordliga livet behövde påminnas. Men källan har den fria viljan att ta hänsyn till och kan inte styra fragmentens upplevelser. 

Vi behöver be om hjälp och vägledning ,men för att göra detta måste vi vara medvetna om källan och dess ande. Det stora medvetandet , våra guider mfl. Det finns väldigt många olika benämningar på detta beroende på tro eller kulturell tillhörighet. 

Jag tror källan vid flertalet tillfällen manifesterat någon eller något för att så ett frö av medvetenhet hos fragmenten. Dessa någon eller något har kommit i olika skepnader för att kunna ge mening där människor levde eller lever , något som de kan eller kunde ta till sig utifrån rådande förutsättningar.

Men oavsett skepnad har budskapets innehåll varit det samma. Kärlek !! 

Kärleken till oss själva , till andra , naturen och alltet, helheten. 

Jag tror Jesus dog pga vår oförståelse inför hans budskap. Att han bär våra synder tror jag är en mänsklig upplevelse för att rättfärdiga det vi inte förstod. Hans budskap används än idag för att utöva makt. Eller rättare sagt den mänskliga upplevelsens tolkning av hans budskap. 

Källan sökte fragmenten dvs oss människor så att vi kunde söka källan. Jesus var själva brevet, instagram inlägget i dagens kultur. Ordet som skulle föras vidare. 

Hej ! Ni håller på att missa grejen !!

Personligen tror jag på Jesus existens både som fysisk person och ande men min gudsbild är något annorlunda från den traditionella kristna . 

Namaste Rosie 

Inom många grenar pratar man om egot som något illa , något att oroa sig för att släppa taget om och ja till viss del håller jag med om att släppa lite på greppet egot har över oss. Jag faller själv in i vanda lärda mönster där egot är något jag borde befria mig från. Men efter en del funderande har jag kommit fram till att egot gör oss mänskliga  det är det som är vår personlighet. Det förstärker hela upplevelsen av att vara här. Ibland tycker jag ord har helt fel innebörd eller tvärtom. 

Egot ska inte jobbas bort men man behöver få en förståelse för vad det är och urskilja det. 

Vi lever i en värld där vi ska vara återhållsamma med oss själva , vilka vi vill vara , hur vi vill se ut och även hålla ihop känslomässigt. Det är en farlig väg att gå och tar oss bort från upplevelsen. Om vi inte får prova fritt, känna fritt kan det leda till ohälsa. Känslor ska inte förtrycktas dom ska upplevas. Alla känslor . Jag brukar ställa mig själv frågan: kommer din känsla eller upplevelse från kaos eller ordning ? Det hjälper mig att urskilja , hålla balansen så gott det går. Är det rimligt ? Finns det andra sätt för mig att uppleva och känna? 

Uttrycket du tänker bara på dig själv ! Vad egoistisk du är ! Det finns en skillnad  på egoistisk och hänsynslös. Det borde verkligen finnas ett bättre ord ! Många ord har två sidor men ofta blir det en negativ klang . 

Att vara ego är inte alltid ngt fult ! Allt är inte svart eller vitt. 

Tänk att vi existerar som en och samma ”själ” (energi) manifesterad in i alla dessa människokroppar . En oändlighet av upplevelser. 

Det är därför vi är här för att uppleva ordning och kaos , med insikt om oss själva och den gemensamma ”själen ” föds kärleken och balansen. 

En del av den gemensamma ”själen” manifesteras in till något större för att leda oss på vägen. 

Efter transformation (döden) hamnar fragmenten i den stora vila , en del behöver vara där längre för att återhämta sig. En del föds in i nya kroppar. Andra behövs som vägledare. Vi är universums balans mellan ordning och kaos och utgör en viktig roll i hela denna existens . 

Min guide beskriver denna vilan som en tillfällig plats där alla våra nära och kära kommer till när dom lämnat jordelivet. Hon beskriver Vintergatan och alla stjärnor som en del av den stora vilans holistiska ljusstad . Det går en regnbågsbro mellan detta liv och vilan och sen till nästa liv. I vilan sker ett kollektivt  skapandet en genomgång av den mänskliga upplevelsen, reflektion samt vilka upplevelser  som möts i nästa liv. 

Det eviga medvetandet består av :

Födelsen (transformation )

Livet (fragmentets mänskliga upplevelse)

Döden ( transformation)

Vilan ( tiden mellan liven)

Reflektion (kollektivt skapande) 

Födelsen 

Osv 

I ett evigt kretslopp . 

Namaste Rosie